För några år sen såg det ut som att min dröm att få barn väldig svår. Läkarna sa att jag skulle få en till chans annars skulle jag inte kunna födda levande barn. Det var efter Jonathan jan- 09.
Nu har jag två underbara barn Lea och Liam. Jag kunde inte önska mig något mer. Jag är verkligen tacksam eller är rätt ord otroligt lycklig att jag har fått möjligheten att uppleva att få barn, amma, leva, uppfostra, älska och se så fantastiska varelser utvecklas till vuxna människor. Det bästa som har hänt mig är helt klart mina barn.
Jag älskar känslan att vara mamma. Livet får verkligen än ännu större mening när de som liven kommer.
Det är helt otroligt hur mycket man kan älskar något så mycket!!!!
Det är häftigt hur livet kan förändras från att gå från känslorna och hur hopplös det känns när jag förlorande pojkarna till hur livet är nu.
Åren 2008-2010 till då Lea föddes var nog de värsta åren hittills i mitt liv.
Jag mådde jätte dålig det var mycket jag frågesatt. Kan inte alla kvinnor födda barn (är jag en riktig kvinna om jag inte kan få barn). Hur ska livet vara utan barn? Kan man leva utan barn eller kan jag leva utan barn? adoptera? Om jag inte kan få barn är jag värd något? Det var den fråga jag hade svårast med. Självklart är man det men under den tiden var det svårt att se det. Min självkänsla och självförtroende åkte verkligen ner i backen.
Jag är så troligt glad jag har kommit ut ur allt det där. samtligt är det så Många som känner som jag gjorde då just nu. Jag är verkligen ledsen för deras skull.
I alla fall har jag lyckas med att få två barn. Det känns helt fanatiskt om man tänk på hur illa det såg ut.
Jag är verkligen lyckligt lottad!!!!
Kram / L
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar