Idag 13/1 -2012 är det fyra år sen jag födde vår andra son Jonathan. Kvällen innan hade jag sett en blod strimma på toapappret. Ringde upp till förlossningen. Min läkare jag har under hela tiden jobbade och ringde upp mig. Hon sa att jag skulle kom upp men eftersom det var så lite blod så var det nog ingen fara. Tyvärr hade de fel. 12 timmar senare föddes han. När hon sa att jag var öppen men slämmproppen hade åkt ner, brast det helt klart en av de värsta stunderna i mitt liv, det var så jävla jobbig stund att det går inte att beskriva helt och hållet.
efter att han hade föddes höll vi honom, han var så fin.
sen minns jag inte så mycket, tiden stanna på något sätt men går ändå SÅ snabbt.
Veckorna, månaderna efter var jätte jobbiga både för mig och R även våra relation påverkades. Men vi fann tillsammas till varndra. Jag och R har verkligen haft det jobbigt gått igenom mycket tillsammas mycket sorg smärta. Men det är väl det som gör oss så starka. Vi verkar klara det mesta.
Jag är verkligen lycklig för att jag har funnit honom.
När jag sitter har och skriver om JOnathan blir minnet att det dygnet så stark som att det var igår. vilken är jobbigt. De säger att tid läker alla sår men hur kan det komma sig att såret gör så ont när man är där och klirar.
Jag pratar nästan aldrig om pojkarna länge för att det är ingen som vill hör och så att jag väl sakt det så många gånger så att många tror väl att jag har glömt mycket. men jag tror itne att man kan göra det. Den timmarna jag fick hålla min döda barn på är helt omöjligt att glömma. Stunden då jag fick veta att även den har barnet skulle död, det glömmer du aldrig. smärta du känner under förlossnigen när du vet att barnet antingen är död när det föddes eller kommer att dö i din famn snart efter födseln.
I alla fall sen den dagen har det åt 4 år.
4 år av saknade efter vår son Jonathan.
4 år av kärlek till vår son.
Hoppas att du har det bra!
Puss och kram Mamma
